Ett hundra procent.

100 % det är det minsta jag jobbar. En del skulle nog kalla mig arbetsnarkoman. Jag kallar det ekonomiskt oberoende. Nåja inte helt förstås men så jag klarar mig. Ett litet aber bara. Schemat jag går på nu är rätt tufft. 100% natt. Kroppen blir rätt trött. Så jag följer mottot Rast= Vila. Mycket rast är det när jag är ledig.

I morgon ska jag besöka mammas grav. Det är hennes födelsedag. Vad jag saknar henne.  Vi pratade varje dag på telefonen och sågs rätt ofta. Nu är telefonen väldigt tyst. Trist. Sedan väntar ett tandläkarbesök. Ännu tristare. Nu har jag gnällt färdigt. Dags för rast igen.